All Around-hästens fjärde år/Junior-hästen

I den här delen tar vi en titt på hur man med sin junior-häst förbereder och genomför en tävling. Det finns många aspekter att beakta för att kunna prestera på topp med en individ som ännu är under utveckling.

Om du och din häst har haft förmånen att få ha varit friska och hela och dessutom haft lyckan att ha ekonomin att kunna tävla, så har ni vid det här laget en hel del erfarenhet av tävlingar. Det är inge längre samma kaos och utmaning att förstå sig på en tävling. I förra artikeln talade vi lite om att välja tävlingar och att välja klasser. Och man får här tänka sig noga för och anpassa tävlandet till den nivå som hästen är på. Man kan inte förvänta sig att hästen presterar bättre, eller ens lika bra på tävling som den gör hemma när man tränar. Även om vi i den här serien talar mycket om All Around, dvs att bl a kunna tävla många olika klasser, så får man vara ärlig mot sig själv, och hästen, och välja de klasser som man faktiskt kan prestera i. Speciellt viktigt är det när det kommer till mästerskap. När det handlar om mästerskap så tävlar man, förut som alltid om poäng, även om medaljer och på ett mästerskap så är det ju medaljerna som räknas. Man deltar alltså i mindre grad bara för att det är roligt (det skal fortfarande vara skoj) men man tar inte en extra klass bara för att man råkar vara där. Snarare är det tvärt om, man spar på sin häst för att den skall kunna prestera på max när det verkligen gäller.

Årets EuroPaint var just så för oss, vi hade med oss Junior-hästen CBS Deery Lou. Hon har förvisso tävlingserfarenhet sedan i fjol, men hon är ännu inte så stark och erfaren att hon kan prestera lika bra i t ex Pleasure eller Trail som i Huntern. Alltså siktade vi in oss på Huntern. Upplägget blev som följer: Vi såg till att vara på tävlingsanläggningen drygt ett dygn innan aktivisterna drog igång, efter en lång resa (>30h) så fick hästarna chansen att återhämta sig innan de första klasserna tog vid. Först var det Paid Warm Up, dvs klasser genomförs som om det vore tävling, men det sker ingen bedömning. Det är ett fantastiskt bra sätt att dels få uppleva arenan och tävlingsförhållandena, men också ett bra sätt att förbereda hästen och verifiera att hästen är där den skall, utbildnings- och prestationsmässigt. Det finns också andra saker att utvärdera om arenan och då kanske speciellt underlaget. Skiljer sig underlaget på arenan från dina träningsförhållanden hemma? Är det betydligt mjukare så kan det innebär stora ansträngningar för hästarna. Och om underlaget nu är mjukare så kanske man behöver väga in det i såväl träning under tävlingen som antalet klasser man faktiskt skall ställa upp i.

 

This slideshow requires JavaScript.

 

Paid Warm Up Trail: CBS Deery Lou, Pernilla Berndtsson. Paid Warm Up Hunter: CBS Deery Lou, Pernilla Berndtsson. Halter: CBS Deery Lou, Anders Berndtsson. Junior Hunter: CBS Deery Lou, Pernilla Berndtsson. Junior Hunter Brons: CBS Deery Lou, Pernilla Berndtsson

När tävlingsklasserna väl startade så valde vi att även ställa henne i Halter, hon hade förvisso ingen chans på medalj, men återigen det var ett bra sätt för henne att få se tävlingsbanan och lära känna miljön, allt för att hon skulle kunna prestera när det senare under veckan verkligen gällde. Det fanns två Hunter-klasser hon skulle delta i, dels Green Hunter (för hästar utan större tävlingsmeriter, dvs under 10 poäng) och dels Junior Hunter. Och de kom också i den ordningen, i Green Huntern så gick hon bra, men ojämnt, vilket domarnas placeringar speglade: allt från oplacerad till vinst för de 5 olika domarna. Men vi såg att hon hade steget och rörelserna och kraften, men hon var fortfarande lite spänd. Några dagar senare kom den viktigaste klassen, Junior Hunter. Och efter en veckas uppbyggnad på plats, lagom mycket träning och uppvärmning så presterade hon som hon skulle och genomförde en avslappnad klass. Utöver att hon tog ett brons så gladdes vi också åt att hon var en av de få hästarna som efter 25 minuters Hunter inte tokflåsade av utmattning, något som vi tror starkt bidrog till framgången.

Vi har ju tidigare talat om hästars mentalitet, och flera av er som tränar hemma och tävlar borta har säkert också upptäckt att hästarna skiljers sig mentalt. De flesta är ju mer stressade eller oroliga på en tävlingsbana och presterar därmed inte lika bra som hemma. Men vissa hästar är faktiskt tvärt om. CBS Deery Lou är en sådan häst, hon kan vara riktigt stollig på hemmaplan, men när hon kommer ut på tävlingsbanan så äger hon. Vi kan inte riktigt förklara varför, men tror att det kan bero på att vissa hästarna faktiskt upplever en bättre struktur och ordning på tävlingsbanan än de gör hemma. Hemma så tränar man (förhoppningsvis) olika saker på många olika sätt och tiderna kan ju också vara olika, ibland är man ledig och tränar tidigt ibland jobbar man och kan därför inte rida förens sent, ibland tränar man kort och ibland långt. Men när man är på tävlingsbanan, oberoende av om man tävlar eller tränar, så gör man det med ett annat fokus, vilket vissa hästar verkar uppskatta.

Att tävla Junior-häst kräver att man har lagom ambitioner, man måste fortfarande (och alltid) anpassa sig till hästens erfarenhetsnivå och man skall ta det försiktigt med att satsa på allt för många klasser. Man håller ju fortfarande på att utbilda en individ och måsta värna om hästens välbefinnande och om man kan uttrycka det så; även hästens lust att tävla och prestera. Hästar som man sliter väl mycket på med många klasser riskerar kanske att tappa sugen och blir trötta på tävlingslivet, det är något som man måste vara uppmärksam på och bara nyttja varje individ till (eller snarare inte ens till) den nivå de orkar och vill prestera.

En liten avslutande kommentar om Junior-hästen, dvs en häst som är 5 år eller yngre. Regelmässigt finns det inom Quarter, Paint och NSBA lite specialregler som skiljer Junior-hästen från Senior-hästen, t ex är det tillåtet att rida Junior-hästen på bosal och också att rida den på tränsbett och två händer. Kom dock ihåg att det är inget som hindrar dig från att rida på en hand med ett stångbett. Har du en häst som är stark nog att kunna bära sig själv, med ett stångbett så är ju det att föredra i en tävlingsklass. Det bevisar att du kommit längre i hästens utbildning.

ff