Trodde du för ett ögonblick att man nånsin skulle ha en färdigutbildad häst? Nej så är det nog aldrig. Det finns alltid utvecklingspotential, nya saker att pröva, nya utmaningar att anta.
Från det att din häst fyller 6 år så betraktas den som Senior inom APHA och AQHA. Med det följer t ex att du är tvungen att rida din häst på en hand, men det kanske du redan gjort. Ett undantag finns, om hästen är Green, dvs ställer upp i en gren där den inte tagit mer än 10 poäng (se längre ner i denna artikel). Annars kanske senior-karriären handlar just om att förfina och vidare-utveckla den häst du har.
Utveckling kan ju bestå i att dels förfina det man redan har och gör. Kanske har man valt att specialisera sig inom Hunter eller Western Pleasure eller Trail och det går alltid att bli bättre. I de så kallade ”scorade” grenarna så kan man ju dessutom enkelt jämföra sin prestation tävling för tävling i score-sheets som domarna fyller i. I HuS eller WP är det lite svårare att hitta en objektiv måttstock. Här gäller det att man själv har en medveten syn på hur man presterar, hur hästen går, och vad som är bra eller dåligt. Stor hjälp kan man ha av vänner och kollegor, dvs någon annans ögon som ser vad man gör eller inte gör. Kanske är det också dags att seriöst börja titta på de titlar som man kan utmärkas med om man uppnått vissa resultat t ex inom APHA: Superior Event 50 poäng; Superior Amateur Champion 270 poäng. Men det finns massor av detaljer och delmål som måste var uppfyllda, så läs gärna resp regelbok för att få hela bilden.
När du kommer upp i senior-klasserna kommer du upptäcka att konkurrensen är stenhård, för i de klasserna finns ju hästar som möjligen är både 5 eller 10 år äldre och därmed mer erfarna än vad din häst är. Så när man flyttar upp från Junior till Senior så kan man lugnt förvänta sig att placeringarna blir något sämre (även om man utvecklas prestationsmässigt). Men det är väl en anledning så god som någon att fortsätta träna. En häst i 6-8-10 års ålder är enligt vårt förmenande på toppen av sin karriär förmåga, har den varit frisk och har lyckan av att fortsätta vara frisk så finns i den här ålderna inga begränsningar. Ett annat kapitel är väl att en äldre senior häst dvs över 15/20 kanske inte har samma fysiska förutsättningar att prestera längre och man måste vara mycket medveten om dessa fysiska begränsningar och inte ge avkall på att man faktiskt har daglig kontroll av sin hästs välmående.
Men när man väl är trygg i att ens häst har de fysiska förutsättningarna så är det bara att välja utmaning, skall jag specialisera mig och bli bäst i europa (kanske inte världsbäst för det är praktiskt svårt, när det gäller vissa grenar och att transportera hästar kors och tvärs). Eller är min utmaning att prova på något nytt? Finns det kanske någon gren som jag tidigare inte haft mognaden eller styrkan att klara av och som jag nu känner att både hästen och jag är mogna för? Trail eller Western Riding kanske. All träning och tävling är en mental utmaning, men i just Western Riding och kanske synnerhet Trail, kan man med åldern ha fått något på köpet, även om man inte specifikt tränat så mycket på just momenten i dessa grenar så ger ålderns rätt (hästens alltså) en viss mognad och lugn, vilket kanske är precis vad som behövs för att kunna utföra dessa grenar med den precision som krävs.
Ett litet exempel ur verkligheten på hur specialisering och mognad yttrade sig på Svenska Paint Championatet 2016: Tre hästar dominerade i Sr Hunter under Saddle och Sr Western Pleasure: Anette Mortensen med Hes a Lucky Delight, Berit Rasmussen med RHR Midnight Snack och Pernilla med Ima Partycrasher. Det är småsaker och vad domaren ser och inte ser som fäller avgörandet, men att spränga sig in i den trion är tufft. Desiree Jangelind med Mrs Heaven Sent och Therese Andersson med Sugar in the Morning lyckades med det. Tittar man på resultatlistorna så är det ”till synes helt slumpmssigt” vilken av de tre som placeras var (inom toppen), och utifrån de begränsade möjligheterna som domaren har är det inte alls svårt att förstå. De kan inte se alla hästar hela tiden eftersom de står på olika platser ser de olika saker vid olika tillfällen. Det vore helt enkelt konstigt om alla tre domare var överens.
I Scorade klasser som t ex Trail är det däremot en annan femma. Här har alla domare samma möjlighet att se (och höra) vad som händer på banan och det är mer regel än undantag att domarna faktiskt är överens om ordningen, dock inte om enskilda poäng. Och dominansen var lika tydlig här, från Mia Bråve med Brave Forever och Therese Andersson med Sugar In the Morning även om här också Jessica Sandervig med Dannys Rebel Star trängde sig in i toppen. Det är nog inte en slump att det är denna specialicering på gångartshäst vs mönsterhäst finns, men det blir spännande att se om vi nästa säsong får någon som överbryggar och dominerar inom både Gångart och Mönster.
Som ni vet promotar vi gärna Green-klasserna. Green är ju till för hästar med mindre erfarenhet. Och vi hade/har en senior-häst som egentligen inte böjade tävla förrän hon var sju. Och hon hade ett mentalt bagage från mycket hård träning vid 2 års ålder i USA. Men hade i princip varit oriden under 5 år i Danmark. Erfarenheterna gjorde att hon började stress-svettas bara hon såg en tävlingsbana. Av olika anledningar fick möjligheten och köpte henne i förhoppningen att hon skulle just kunna bli en mycket bra seniorhäst (utan att ha varit på tävlingsbanan som Junior). Och med idogt tränande och tävlande gick det att komma förbi utmaningarna. Hästen jag talar om är Sensational Sierra, som vann Green Western Pleasure på EM 2015. Och efter att ha vunnit den klassen ”pointade” hon såklart ur Green (hon fick 26 poäng på en start). Hon har nu haft ett föl, men kommande år är hon förhoppningsvis tillbaks på tävlingsbanan. Denna gång i ordinarie senior-klasser och om det utvecklas som vi vill även i Youth. Det borde vara en självklarhet, men vi nyttjar nog detta alldeles för lite, att Seniorhästen är den perfekta läromästaren att ta ungdomarna ut på tävlingsbanan. Och en liten teknikalitet som kan vara rolig att veta och nyttja: Inom APHA får undomar (Youth) tävla på även icke ägda hästar, dvs tävla och placera sig, men de får dock inga poäng om inte hästen är familjeägd. Detta är en bra möjlighet att erbjuda en ungdom att pröva på tävling. Så har ni en toppenhäst, varför inte låta grannens son eller dotter prova lyckan på en tävling…
Detta var den sista delen i serien ” Att Träna och Tävla All Around”. Vi hoppas att ni uppskattat artikelserien. 2017 verkar blir ett mycket intensivt tävlingsår även det och vi ses på tävlingsbanorna framöver.
CB:s Training Quarter horses and Paint horses 